Joller förutsäger talutveckling hos barn med gomspalt

Vilka av de barn som föds med läpp-, käk- och gomspalt får problem med tal- och språkutveckling? Det är en central fråga i Anette Lohmanders forskning. Hon och hennes medarbetare söker nu svaret genom att lyssna på och analysera småbarns joller samt undersöka samband med operationsmetod och hörsel.

Varje år föds i Sverige omkring 200 barn med läpp-, käk- eller gomspalt (LKG) eller någon kombination av dem. Det innebär att delar av munnens vävnader inte har vuxit ihop som de ska under fosterlivet. Läppen brukar opereras vid 2-3 månaders ålder. I de enklaste fallen är det enbart läppspalt. Då uppstår inga problem med talet eller med att äta. Det är när spalten sträcker sig genom gommen som flera viktiga funktioner påverkas: ätande, ljudbildning och hörseln. Eftersom örontrumpeten mynnar i nässvalget och styrs av gommens muskulatur får de flesta barn med gomspalt problem med mellanöronen och hörseln.

Anette Lohmanders tidiga forskningsprojekt genomfördes i Göteborg och utgjordes främst av beskrivningar av talutvecklingen från förskoleålder till yngre vuxen ålder hos barn födda med LKG-spalt. Olika aspekter i talet relaterades till spaltens storlek, metod och tidpunkt för operation, hörsel och talträning. Den mest omfattande av dessa långtidsuppföljningar avslutades för bara några år sedan och omfattade barn med samma typ av LKG-spalt (enkelsidig) och analys av talet vid fem tillfällen mellan 5 och 19 års ålder. Resultatet visade att talet förbättrades med stigande ålder. Ungefär en tredjedel hade uttalade talproblem vid 5 års ålder, förbättrades successivt men några hade fortfarande problem vid 19 år. Det gick inte att enkelt relatera förbättringen till de olika behandlingsinsatserna som gjorts under årens lopp. Denna och upprepade iakttagelser ledde till att Anette Lohmander i mitten av 2000-talet flyttade fokus i forskningen till småbarnen.

Ett viktigt forskningsprojekt som Anette Lohmander nu arbetar med gäller om det finns möjlighet att förutsäga vilka LKG-barn som kommer att få problem med sin talutveckling. Barnets joller spelas in och jämförs med joller från barn utan LKG.

- Spädbarn kan ljuda på olika sätt och det vi framför allt är intresserade av är så kallat stavelsejoller: "ma-ma-ma" eller "da-da-da". Det kommer någon gång kring 6 månaders ålder och ska finnas senast vid 10 månader. Även kvaliteten på ljudproduktionen är väsentlig för den fortsatta talutvecklingen, det vill säga att det finns så kallade explosionsljud ( till exempel d eller b) och att merparten av jollerljuden görs i främre delen av munnen. Resultaten har visat och bekräftats av andra forskare att hur barnets joller är kan förutsäga den fortsatta talutvecklingen. Det innebär att man borde kunna identifiera barn med risk för avvikande talutveckling redan i barnets joller.

- Metoden för analys av joller har oftast varit fonetisk transkription av mycket stora antal jolleryttranden. Det är inte möjligt att hinna göra i det vardagliga kliniska arbetet och inte heller mest tillförlitligt. Genom analys av samband mellan olika faktorer i joller och senare talet hos typiskt utvecklade barn och barn med gomspalt hittades några få aspekter eller inslag i joller som är särskilt önskvärda. Vi har visat att dessa med god tillförlitlighet kan observeras i barnets samspel med en vuxen.

Resultaten har resulterat i ett screeningförfarande som närmast ska provas på olika grupper barn i 10-18 månaders ålder. Förhoppningen är att barn med sen eller avvikande utveckling på grund av olika typer av ogynnsamma förutsättningar ska kunna identifieras tidigt och erbjudas tidig intervention.

- Vi tror också att metod och skicklighet när det gäller operation av gomspalten liksom tidig hörselnedsättning är faktorer som bidrar till vilka barn som får avvikelser.

Ett problem i forskningen inom området LKG är att få ihop tillräckligt stora grupper för att kunna göra tillförlitliga statistiska beräkningar och dra säkra slutsatser. Det underlättas inte av att Sverige har sex olika center som behandlar barn LKG med delvis olika metoder. Att få ihop en grupp med 20 individer med samma typ av spalt som är opererad på samma sätt kan ta flera år. Vill man jämföra grupper eller följa utvecklingen över tid genom tonåren och till vuxen ålder tar det ytterligare många år.

- Det här är ett skäl till att jag också är engagerad i två internationella projekt där många behandlingscenter deltar. Vi ska särskilt undersöka vilken metod att operera gomspalten som ger bäst resultat och hur den påverkar talutvecklingen.

Två internationella projekt

I det ena projektet finns nu 450 barn födda med enkelsidig LKG-spalt från Sverige, Finland, Norge, Danmark och England. Talet ska i första hand analyseras när barnen registrerats vid fem års ålder. En långtidsuppföljning av talutveckling och ansiktstillväxt planeras också. I det andra internationella projektet deltar samma länder plus Brasilien. Även här är frågan vilken operationsmetod som ger bäst resultat men i detta projekt hos barn med enbart gomspalt. I denna studie startade datainsamlingen 2010. Anette Lohmander ansvarar tillsammans med två kollegor från Göteborg och Köpenhamn för den del som gäller logopedin. Hon framhåller att en del LKG-barn inte får problem med talet trots spalten. Bland dem som får problem korrigerar några detta av sig själva under förskoletiden. Ibland krävs en kompletterande operation för att förbättra förutsättningarna för gommens och talets funktion. Det finns andra barn som av någon - ännu okänd - anledning får mer bestående svårigheter med talet.

- Därför behöver vi både kunna tidigt identifiera de barn som riskerar att utveckla avvikelser och utveckla våra logopediska behandlingsmetoder.

För barn med bestående svårigheter trots god hörsel och erhållen talträning finns en annan metod där man använder en gomplatta. Den är försedd med elektroder kopplade till en dator. När barnet sätter tungan emot gomplattan skapas en bild på bildskärmen där tungans mönster återges. Metoden, som nu prövas i vetenskapliga studier, lämpar sig inte för de minsta barnen utan för dem i tidig skolålder liksom för tonåringar och vuxna. De kan få låna hem apparaturen och då på egen hand, med hjälp av bilden på bildskärmen, träna och förhoppningsvis korrigera sitt tal.

Metoden har visat sig vara framgångsrik för personer som har väl befästa svårigheter att hitta rätt artikulation och därmed förbättra talet, säger Anette Lohmander.

All forskning har hittills varit enbart kliniskt förankrad och skett i samarbete med disciplinerna plastikkirurgi och ortodonti. Nuvarande projekt inbegriper också etablerat samarbete med audiologi och med barnspråksforskare vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. 

Text: Lennart Edqvist, publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2009

Om forskningsämnet

Logopedi beskriver och förklarar olika former av kommunikationsstörningar på grund av språk-, tal- eller röststörningar samt sväljningsstörningar, hur de bör bedömas och behandlas och dess konsekvenser för människans personlighet och hälsa i alla åldrar. Anette Lohmander studerar främst talstörningar hos barn födda med läpp-käk-gomspalt. Andra logopediska forskningsområden omfattar till exempel kommunikationsstörningar vid neurologiska skador eller sjukdomar, stroke, sjukdomar eller skador i huvud- /halsområdet samt hos barn med avvikande språkutveckling.

Länkar

LogopediProfessor