”Jag var tvungen att välja mellan liv och död”

This page in English

”I sena tonåren märkte jag att jag tålde mer alkohol än mina kompisar. Jag drack mer men gjorde sällan bort mig. Jag drack heller aldrig för att kompensera för dålig självkänsla, jag var duktig på sport, hade kompisar och inga problem med tjejer. För mig var alkohol och berusning bara skönt och kul.

När jag var 22 år träffade jag min nuvarande fru, Annica. Hon tyckte jag drack för mycket, men eftersom jag alltid skötte jobbet och inte gjorde bort mig avfärdade jag det hon sa som gnäll. Men mitt drickande tilltog och jag blev beroende. Jag drack ofta i veckorna, alltid för mycket, men lyckades sköta mitt jobb.

Min fru var på väg att lämna mig flera gånger. Lyckligtvis är vi fortfarande ett par, kanske för att hon först lärde känna den riktige Håkan, den som inte styrs av en inre djävul som bara tänker på alkohol.

Vändningen kom när jag vid en svensexa druckit två flaskor gin och stod med ännu en drink. Jag kände mig säker på att jag skulle dö av alkoholförgiftning om jag drack drinken. Då blev jag tvungen att välja mellan livet och döden. Det är en annan sak än att välja mellan att fortsätta eller sluta att dricka, för i det valet vinner alltid alkoholen. Nu valde jag livet – jag ville leva.

Dagen därpå ringde jag frivillighetsorganisationen länkarna och det blev min räddning. De förstår vad det handlar om, hur oerhört starka krafter det finns i ett beroende. De genomskådar genast lögner och självbedrägerier. De fick mig att börja prata om mitt beroende och då öppnade jag mig även på hemmafronten.

Nu är jag nykter sedan sex år. Jag går på möten med länkarna varje vecka och det är min livförsäkring. Jag håller också föreläsningar i skolor om alkoholberoende. Jag förstår nu att alkoholberoende är en allvarlig sjukdom som har kostat mig och min familj väldigt mycket. Jag känner en stor sorg inför detta, men ingen skam.”

Håkan Liljekvist

Ålder: 44 år.

Relation till alkohol: Numera nykter men har tidigare varit alkoholberoende.

Berättat för: Annika Lund, först publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 3, 2015

Beroendeforskning