”Ingen hade kunnat rädda deras liv”

Maaret Castréen.

Att sex unga patienter dog under ett enda skift fick Maaret Castrén att börja forska om hjärtstopp. I dag är hon professor i akutsjukvård.

”Det var en upplevelse i Helsingfors 1992 som styrde in min forskning på hjärtstopp. Jag var ung prehospital läkare och hade arbetat ett halvår i ambulansen. En helg runt jul hade jag en av de värsta jourerna i mitt liv. Under ett och samma 24-timmarsskift var jag med om sex fall där unga människor – ingen av dem var över 40 år – dog i hjärtstopp.

Starkast är minnet av den sista av dem, en ung man, sent på kvällen. Vi hade jobbat med honom i säkert en timme men insåg att vi förlorat. Jag blev sittande på mina knän på golvet bredvid den döde, ur stånd att resa mig. ’Det kan inte vara sant’, tänkte jag. ’Vad är det jag inte kan? Varför räcker inte min kompetens till?’

Av en tillfällighet hade vi med oss en elev från en fotografutbildning. En fråga från henne om hur hon fick ta bilder blev min räddning. Frågan var trivial och konkret, jag reste mig och hjälpte henne. Efter det hade jag kraft att avsluta vårt arbete. Jag har tänkt på det, att så är ofta livet. När vi är helt lamslagna så fladdrar det förbi en fjäril som distraherar oss och får igång oss igen.

Efteråt försökte jag förstå vad som hänt under det där skiftet. Vi gick igenom varje fall. Jag försökte tala med min chef om hur jag kände, men han var av den gamla skolan. ’Om du inte klarar av det här jobbet ska du byta till något annat’ – det var den debriefing jag fick av honom. Efter någon månad började obduktionsprotokollen för de avlidna komma in. En hade haft en enorm blödning i hjärnan; hos en annan hade hjärtats kammare spruckit, alla hade de råkat ut för katastrofala tillstånd. Ingen i världen hade kunnat rädda deras liv – jag kommer ihåg lättnaden när jag insåg det.

Vid det laget hade jag dock blivit mycket intresserad av frågan om hur vi kan rädda fler patienter med hjärtstopp, och det kom med tiden att bli mitt forskningsfokus. Mer specifikt är det idag larmsamtalen jag forskar om: hur operatören bedömer situationen och instruerar den som larmar, vilket oftast är avgörande för om patienten ska överleva. Om operatören får klart för sig att det handlar om ett hjärtstopp fördubblas direkt chansen för överlevnad. Idag anses vår forskargrupp vara en av de främsta i världen på larmsamtal.”

Namn: Maaret Castrén
Titel: Professor i akutsjukvård vid Karolinska Institutet och vid Åbo Universitet, Finland.

Text: Anders Nilsson. Tidigare publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 1 2013.