Hur kan organbristen avhjälpas?

De flesta svenskar kan tänka sig att donera organ för att hjälpa andra, men många donationer blir aldrig av. Vi frågade Annika Tibell:

Bild på Annika TibellAnnika Tibell är docent vid institutionen för klinisk intervention och teknik, Karolinska Institutet, samt verksamhetschef vid Transplantationskirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset.

Hur står det till med tillgången på organ?

– Det råder alltid organbrist om än av varierande omfattning. Den största bristen gäller njurar, om man ser till antalet patienter som väntar på transplantation. Dessa patienter behandlas med dialys så väntetiden behöver inte vara livsavgörande - till skillnad från när det gäller exempelvis hjärtan.

Vem får donera organ?

– Alla bör ta ställning. Varken sjukdom eller ålder behöver vara ett hinder, vi har till exempel transplanterat levrar och njurar från enstaka givare över 80 år med goda resultat.

Hur är svenskarnas inställning till att donera?

– Enligt den senaste EU -barometern är mer än 80 procent av svenskarna villiga att donera och är därmed mest positiva i EU. Men det är bara i ungefär hälften av fallen som viljan är känd, vilket är ett stort problem.

Vad gör man om personens vilja inte är känd?

– Enligt transplantationslagen antas vi samtycka till att våra organ doneras efter döden, såvida vi inte har uttryckt en annan vilja. Om viljan är okänd har de anhöriga dock vetorätt. Uppföljande undersökningar visar att anhöriga som tillåtit donation nästan aldrig ångrar sig, medan de som använt sin vetorätt relativt ofta gör det.

Varför är det endast en liten andel av alla som avlider som blir aktuella som organdonatorer?

– Ett organ som inte syresätts förstörs snabbt. I Sverige genomförs donationer endast från givare som dör under respiratorbehandling, det vill säga med bibehållen cirkulation.

Många EU-länder transplanterar även organ från patienter med hjärtstopp. Varför inte Sverige?

– Frågan diskuteras och det är troligt att vi kommer att följa efter, eftersom det skulle innebära ett viktigt tillskott av organ. Det är mer komplicerat men ofta fullt möjligt att transplantera organ även efter att cirkulationen har avstannat en tid. I vissa länder kommer så mycket som 30 procent av de donerade njurarna från patienter med hjärtstopp.

Får man ge intensivvård till en potentiell donator med syfte att möjliggöra donation?

– Nej, enligt lagen får vård endast syfta till att hjälpa den patient som vårdas. Det är idag oklart i vad mån intensivvård får förlängas för att möjliggöra donation och det är förbjudet att starta intensivvård i donationssyfte.

Många upplever detta som problematisk, bland annat eftersom det ibland strider mot en möjlig donators uttalade vilja. Jag tror och hoppas personligen att lagstiftningen kommer att ses över på denna punkt.

Har vi ett fungerande system för organdonation i Sverige?

– Ja, det har blivit mer strukturerat med läkare och sjuksköterskor som är särskilt ansvariga för donationsfrågor. Men det kan bli ännu bättre, processen måste fungera oberoende av enskilda jourhavande individers inställning.

Hur kan organbristen avhjälpas?

– Donationsviljan i befolkningen måste tas bättre till vara. Lagstiftningen bör ändras så att en uttryckt vilja att donera bättre kan respekteras. Organisationen i sjukvården behöver också stärkas ytterligare. Ännu finns det inget land som har total balans mellan tillgång och efterfrågan på organ.

Vad handlar din forskning inom transplantationskirurgi om?

– Vi arbetar med transplantation av insulinproducerande celler som behandling mot diabetes och försöker hitta sätt att få cellerna att överleva bättre efter transplantationen. Jag forskar också kring organdonationer och attityder.

Färre donerar sina organ

  •     2009 donerade 128 personer sina organ i Sverige. 2008 var siffran 158
  •     Totalt 628 personer väntade på ett nytt organ den 1 januari 2010. De flesta väntade på en njure
  •     Cirka 40 procent av de njurar som transplanteras kommer från levande givare
  •     Organ som njurar, lever, hjärta, lungor, bukspottkörtel och i vissa fall tunntarm transplanteras i Sverige. Även vävnader som hud, hornhinna, hjärtklaff och benvävnad kan transplanteras

Du kan göra din vilja känd genom att göra minst ett av följande:

Text: Ola Danielsson. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3 2010

Länkar

Transplantation