Publicerad: 2016-10-11 10:48 | Uppdaterad: 2024-04-08 10:50

Forskar om hjärnans utveckling hos för tidigt födda barn

Många barn som föds mycket för tidigt drabbas av någon form av hjärnskada. Ulrika Ådén, professor i neonatologi vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, forskar om hur risken för sådana skador kan minskas, och om hur de skador som inträffar kan lindras. Hon undersöker bland annat vilken påverkan olika kliniska insatser har, men också vikten av stimulans med röst och hudkontakt.

Professor Ulrika Ådén. Foto: Stefan Zimmerman

Ulrika Ådén forskar om barn som drabbas av hjärnskador i samband med födseln – antingen på grund av förlossningskomplikationer eller för att de fötts extremt tidigt – det vill säga mer än tre månader i förväg.

Omkring två tredjedelar av dessa barn får en så mycket lägre kognitiv förmåga att de kommer att få svårt att till exempel hänga med i skolan.

– I Sverige är vi nästan världsbäst på att rädda livet på för tidigt födda barn, säger Ulrika Ådén. Men vi vet inte så mycket om hjärnans utveckling hos dem, och hur vi ska göra för att hjälpa den att utvecklas så normalt som möjligt.

Ulrika Ådén utvecklar metoder för att med magnetresonanstomografi, MRT, diagnostisera hjärnskador hos spädbarn och förstå hur dessa kommer att påverka barnets utveckling. I vården kan metoden användas för att på ett tidigt stadium identifiera barn i behov av extra stöd.

Identifiera tidiga risk- och friskfaktorer

Genom att koppla MR-resultaten till kliniska data med mera kan Ulrika Ådén också identifiera tidiga risk- och friskfaktorer.

– Det handlar dels om faktorer i vården, som kirurgi, nutrition och respiratorvård, dels om vilken stimulans hjärnan får – som hudkontakt och att höra språk och musik, säger hon. Vår förhoppning är att kunna förbättra vården av barnen och minska skadorna i framtiden.

Ett annat spår i Ulrika Ådéns forskning gäller immunologiska minnen av hjärntrauman hos spädbarn.

– När blod-hjärnbarriären bryts vid till exempel en stroke kan det sätta immunologiska spår. Vi vill förstå mer om dessa spår och om de kan få konsekvenser senare i livet, förklarar hon.

Text: Anders Nilsson, först publicerad i engelsk översättning i skriften From Cell to Society 2016.

Mer läsning