Forskare förbereder för katastrof

De akuta farorna i samband med jordbävningen och tsunamivågen i Fukushima är ännu inte över. I skuggan av de radioaktiva strålningsfarorna finns även en risk att farliga kemikalier sprids i naturen efter händelsen. Vid Karolinska Institutet försöker forskare förbereda Sverige på det osannolika - en kemisk katastrof.

Bild på Mattias Öberg – Med tanke på de omfattande skador som drabbat stora delar av Japans östkust är det mycket troligt att exempelvis hamnområden, där det oftast finns stora kemikalielager och där det sker transporter av kemikalier, kan ha drabbats, säger Mattias Öberg, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.

Mattias Öberg forskar i ämnet katastroftoxikologi med inriktning på hälsoriskbedömning av kemikalier. Vid en kemisk olycka gäller det, precis som vid katastrofen i Fukushima, att snabbt beräkna olyckans omfattning, hur stor spridningsrisken är och hur stort område som ska evakueras.

Till skillnad från radioaktiv strålning där endast en fysikalisk faktor är inblandad kan det vid kemiska utsläpp röra sig om ibland flera tiotusentals olika kemikalier, alla med sina specifika toxikologiska egenskaper.

– Även om en kemisk olycka anses vara osannolik kan man förbereda sig genom att räkna ut hur stor spridning den kan få. Men det gäller att kunna tolka de beräknade halterna och förstå vad de betyder rent konkret. Till exempel om ett klorutsläpp kommer att innebära en stickande doft eller om människor kommer att dö av det, säger Mattias Öberg.

Gemensamma riktvärden behövs

Mattias Öbergs forskargrupp arbetar bland annat med att sätta upp riktvärden för olika kemikalier i tre effektnivåer; lindriga, allvarliga och livshotande. Utifrån redan publicerade djurstudier och fallbeskrivningar från olyckor går forskargruppen igenom vilka hälsoeffekter olika kemikalier kan orsaka samt vilka doser som krävs för att åstadkomma dessa effekter.

Arbetet kompletteras med matematiska beräkningar kring sambandet mellan dos och respons samt egna studier på frivilliga försökspersoner för att undersöka vid vilken dos de första irritationseffekterna uppstår. Dessa riktvärden kan sedan bli vägledande vid samhällsplanering och räddningsinsatser.

– Sverige har hittills varit förskonat från större kemiska katastrofer, men vid några tillfällen har risken för olyckor varit stor. Inte minst 2005 då fyra tågvagnar lastat med klorgas välte i Kungsbacka söder om Göteborg, säger Mattias Öberg.

Den gången gick det bra och ingen gas läckte ut, men trots denna och liknande händelser har Sverige en ganska dålig beredskap inför kemikalieolyckor.

Mattias Öbergs forskning har visat att effekterna av många kemikalier som används i stora volymer ibland bedöms väldigt olika. Det finns exempelvis flera olika riktvärden för kemikalier i omlopp. Kommunikationsproblem kan uppstå om två myndigheter utgår från olika riktvärden och därmed vidtar olika åtgärder vid en eventuell olycka.

– Den ena myndigheten kanske överskattar risken och vill utrymma en hel stad vilket kan försvåra räddningsarbetet. Medan den andra istället underskattar risken vilket kan leda till allvarliga konsekvenser för människors hälsa, säger Mattias Öberg.

Genom att komma överens om riktvärden vill man nå en enhetlig nationell standard. På längre sikt hoppas man även på att samma riktvärden ska gälla i hela Europa.

– Vi har just skickat in en EU-ansökan om att få delta i en gemensam aktion för detta. Problemet är att nästan varje land har bildat sina egna riktlinjer, men vi hoppas att alla som håller på med katastrofberedskap kan se fördelarna med att ha en europeisk standard.

Mycket information saknas

Fokus ligger även på att föra in hälsoaspekten i samhällets katastrofhantering. När nya kemiska anläggningar planeras i Sverige utgår man i dag från sannolikhetsberäkningar för ett haveri samt hur många människor som skulle dö vid en eventuell olycka.

– Med våra resultat kan man istället få en uppfattning om hur många som kommer att behöva behandling för lindriga respektive allvarliga skador. Denna information är viktig för att dimensionera vårdsystemet på rätt sätt, säger Mattias Öberg.

Målet är även att förbättra riskbedömningarna för speciellt utsatta grupper såsom barn, gravida och astmatiker.

– Här kan vår forskning verkligen göra skillnad. En ny ännu opublicerad studie visar att 70 procent av riskbedömningarna för giftiga gaser helt saknar information om effekten på astmatiker. I Sverige finns hundratusentals individer med astma som också har rätt till skydd vid kemiska olyckor, säger Mattias Öberg.

Text: Gustaf Andersson, tidigare publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 2 2011.

Länkar

KatastrofmedicinMiljömedicin