Fakta om reumatiska inflammationssjukdomar

Reumatiska inflammationssjukdomar är en samling av nära hundra sjukdomar som har gemensamt att de alla orsakas av inflammation i rörelseorganen eller stödjevävnaden kring rörelseorganen, det vill säga skelett, leder, muskler och senor.

Det finns också reumatiska systemsjukdomar som drabbar hela kroppen, till exempel SLE (systemisk lupus erythematosus) och myosit samt reumatiska sjukdomar som inte orsakas av inflammation, exempelvis artros.

Ledgångsreumatism vanligast

Reumatoid artrit, ledgångsreumatism, drabbar 0,5-0,7 procent av befolkningen och är den vanligaste reumatiska inflammationssjukdomen.

Sned könsfördelning

Kvinnor drabbas oftare av ledgångsreumatism än män.

Symmetriska symptom

Vid ledgångsreumatism uppstår en inflammation i det membran som täcker lederna. Det orsakar svullnad, ömhet, värmeökning och stelhet i kroppens leder, som ofta är symmetriskt drabbade. Obehandlad leder inflammationen till nedbrytning av brosk och ben i leden vilket orsakar inskränkt rörlighet och felställda leder.

Gener påverkar risken

En rad gener har identifierats som ökar risken för ledgångsreumatism, de allra flesta har att göra med immunförsvaret. Många är så kallade transplantationsantigener som ger upphov till proteiner med uppgift att presentera främmande ämnen, antigener, för immunförsvarets T-celler.

Rökning ökar risken mer hos vissa

Rökning är den miljöfaktor som hittills visat sig vara starkast kopplad till ökad risk för ledgångsreumatism. Rökning ökar risken med 20-40 gånger hos personer som bär på vissa gener. Yrkesexponering av mineraloljor har också visats ge ökad risk.

Autoantikroppar uppstår före symptom

Vid ledgångsreumatism bildas så kallade autoantikroppar, antikroppar som vänder immunförsvaret mot kroppens egna celler och organ och som kan användas vid diagnostik av sjukdomen. De två vanligaste är reumatoid faktor och antikroppar mot citrullinerade proteinantigener, ACPA.

Hur påverkar nerverna?

Bild på Jon LampaJon Lampa är forskare vid institutionen för medicin, Solna och leder en forskargrupp som studerar nervsignalering vid reumatism.

Vad har nerver med reumatiska inflammationssjukdomar att göra?

– Senare års forskning har identifierat en nervmekanism som mycket effektivt påverkar inflammation i kroppen. Nervsignalen, som går via den tionde kranialnerven, nervus vagus, hämmar aktiveringen av inflammationsmolekyler och celler.

– Mekanismerna för detta är väldokumenterade vid akut inflammation men det är oklart vilken roll de spelar för reglering av kronisk inflammation och smärtmekanismer. Vår forskargrupp studerar detta, speciellt vid artrit.

Hur kan det komma patienter till nytta?

– Aktivering av nervsignaler skulle kunna innebära ett nytt angreppssätt för att dämpa kronisk inflammation, och skulle kunna bli ett viktigt alternativ till dagens läkemedelsbehandling vid ledgångsreumatism och andra inflammatoriska sjukdomar.

Hur påverkas cancerrisken?

Foto: Johan AsklingJohan Askling är professor i epidemiologi vid institutionen för medicin, Solna.

Ökar cancerrisken vid behandling med TNF-alfahämmare?

– Våra data hittills antyder ingen markant ökad cancerförekomst, men det finns behov av strukturerad långtidsuppföljning av nyare och mer potenta läkemedel, som TNF-alfahämmare och andra biologiska läkemedel. Allt fler av våra patienter får sådan behandling, men långtidseffekter och biverkningar är ofullständigt klarlagda.

Behövs fler studier för att svara på frågan?

– Ja, men att genomföra dem innebär flera utmaningar. Stora patientgrupper måste följas under lång tid för att fånga upp risker även för ovanliga händelser. jämförelsegrupper med kontrollpatienter som är mycket lika de som får behandling måste också identifieras och följas lika länge. Vi har startat ett register som följer alla patienter som behandlas med biologiska läkemedel, ARTIS, som i kombination med andra nationella svenska hälsodataregister, exempelvis Cancerregistret, innebär en internationellt sett unik möjlighet att studera cancerrisker och andra eventuella biverkningar.

Hur påverkar immunförsvaret?

Bild på Vivianne MalmströmVivianne Malmström är forskare i immunologi vid institutionen för medicin, Solna.

Hur kan ökad kunskap om immunceller hjälpa framtidens patienter med reumatiska inflammationssjukdomar?

- Många, men inte alla, patienter med ledgångsreumatism har antikroppar mot en viss sorts kroppsegna protein, så kallade citrullinerade proteiner. Deras immunsystem har aktiverats som om citrullin vore främmande och farligt. Genom att bryta det angreppet skulle man kunna bota ledgångsreumatism, idag kan man bara lindra.

– Med hjälp av cellulärimmunologiska metoder försöker vi i detalj förstå de immunreaktioner mot citrullin som leder till ledgångsreumatism.

Vi studerar autoreaktiva B- och T-celler, det vill säga de immunceller som reagerar mot de citrullinerade proteinerna. Målet är att få en behandling som specifikt dämpar just dessa celler och inte andra delar av immunsystemet, som ju behövs vid infektioner och annat.

Framsteg i läkemedelsbehandlingen

Fram till år 2000 kom det en ny behandling mot reumatiska inflammationssjukdomar ungefär vart 20e år. Men sedan dess har det på kort tid lanserats ett tiotal olika läkemedel som alla baseras på de stora molekylära genombrott som gjordes under 1980- och 1990-talen om nyckelmolekyler i den inflammatoriska processen och bioteknologiska framsteg när det gäller att skapa riktade biologiska läkemedel mot dessa molekyler.

1920-talet Guldsalt: Injiceras i lederna vid ledgångreumatism och dämpar inflammationen. År 2008 visade forskare vid Karolinska Institutet att immunförsvarets makrofager slutar utsöndra det inflammatoriska proteinet hmbg1 när de odlas med guldsalt.

1940-talet Sulfasalazin: Lät framställas av Nanna Svartz, professor vid Karolinska Institutet. På 1950-talet kom kortison.

1960-talet Klorokin: En medicin mot malaria visar sig vara effektiv även mot reumatiska sjukdomar.

1980-talet Metotrexat: Celltillväxthämmande läkemedel vars effekt vid ledgångsreumatism är oklar.

2000-talet TNF-alfahämmare, interleukinreceptorhämmare och andra så kallade biologiska läkemedel: Samtliga hämmar mycket specifika molekyler i inflammationsprocessen. Framställs av proteiner från levande människor eller djur.

Text: Ola Danielsson. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3 2010.

Reumatologi