Experimentell traumaforskning med patienten i sikte

Att hjälpa olycksdrabbade patienter med allvarlig hjärnskada, eller nervskador, till effektivare behandling är utgångspunkten för Mårten Risling, professor i anatomi vid institutionen för neurovetenskap. Han förestår Centrum för traumaforskning där han är verksam vid enheten för experimentell traumatologi. Centret fungerar som en kontaktnod för forskarna med både nationella och internationella samarbeten.

Med en bakgrund som läkare har Mårten Risling studerat vad som sker i kroppen i samband med skador i centrala och perifera nervsystemet. Det gäller skador som kan uppkomma i så vitt skilda sammanhang som vid motorcykelolyckor, tryckvågor från bombexplosioner eller komplicerade förlossningar. Han har genom åren haft nära samarbeten med såväl kliniker som experimentella forskare, samarbeten som bland annat lett fram till att personer som efter olycka drabbats av motoriska nervskador nu kan få tillbaka rörligheten efter operation.

- Vår forskning visade att det går att återföra avslitna nervrötter till ryggmärgen och få motoriska nerver att åter växa ut i muskulaturen. Vid operationen görs en öppning i bindväven runt ryggmärgen. Eftersom vi har att göra med ytterst tunna strukturer går det inte att sy fast nervrötterna utan de hålls på plats med hjälp av ett vävnadslim, berättar Mårten Risling.

Behandlingsmetoden föregicks av flera års forskning med olika modellsystem innan den första gången, i början av 90-talet, användes på en patient som råkat ut för en motorcykelolycka. Operationen utfördes på Karolinska sjukhuset av Mårten Rislings kollega Thomas Carlstedt, och rönte stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Metoden har sedan förfinats ytterligare och använts också efter skador hos barn.

Olika typer av hjärnskador

På senare tid har Mårten Risling ägnat mest energi åt att kartlägga och identifiera olika mekanismer och processer i celler och vävnader i samband med traumatiska hjärnskador.

- Idag saknas terapeutiska åtgärder vid svår hjärnskada. I första hand gäller att försöka förhindra sekundära skador som kan uppstå senare genom blödningar och svullnad i vävnaden. Detta ger en försämrad blodcirkulation och kan leda till döden.

Ett problem är att det finns många olika typer av hjärnskador som kräver olika slags behandling. Det är därför viktigt att kunna noga följa förloppet, bland annat via MR-kamera, mätning av trycket inne i skallen och via biomarkörer i hjärnvätskan. Idag finns några biomarkörer, bland annat S100B, som kan ge information om skadans omfattning, men Mårten Risling säger att man behöver hitta fler markörer som talar om vad som sker i hjärnan. Det är nödvändigt för att i förlängningen ta fram nya effektiva läkemedel som kan förhindra svullnad i och mellan nervcellerna. Men vägen dit är nog tyvärr lång, lägger han till. En drastisk åtgärd som idag finns att tillgå vid mycket kraftig svullnad är att såga upp en del av skallbenet för att lätta på trycket tills svullnaden går ner.

Det är angeläget, säger Mårten Risling, att identifiera och klarlägga mekanismer och processer vid olika typer av hjärnskador som bland annat kan uppstå i samband med bilolyckor. Tillsammans med forskare vid Chalmers i Göteborg har han utvecklat en rad försöksmodeller som gör det möjligt att studera skadeförloppet experimentellt. Det gäller framför allt accelerationsskador som uppstår vid höga hastigheter, till exempel vid en krock eller vid ett kraftigt slag mot huvudet.

- Vid de krocktester som görs idag ingår inte hjärnskada utan endast en bedömning av risken för en fraktur i pannbenet. Vi anser att också hjärnskada ska ingå som parameter för att göra bilarna säkrare.

Vietnamveteraner

De skademodeller som Mårten Risling och hans kolleger tagit fram har rönt stort internationellt intresse. I samarbete med forskare i USA deltar de bland annat i uppföljningen av ett kliniskt material som rör soldater med traumatisk hjärnskada efter att ha deltagit i Vietnamkriget. Soldaterna har följts under mer än 35 år. Studierna visar att gemensamt för de Vietnamveteraner som återhämtat sig bäst efter kriget, hade bäst kognitiv förmåga, var vissa variationer av genen för nervtillväxtfaktorn BDNF. Att denna faktor spelar en stor roll för hjärnans plasticitet är känt sen tidigare, men att den var så betydande förvånade ändå forskarna.

Text: Ann-Marie Dock. Publicerad i "Från Cell till Samhälle" 2012

Om forskningsämnet

Inom experimentell neurotraumatologi forskas om skador på perifera och centrala nervsystemet, inklusive hjärnan. Skadorna kan ha orsakats av till exempel trafikolycka, svår förlossning eller av tryckvågor efter en bombexplosion. Målet är bland annat att kunna förebygga och behandla allvarlig hjärnskada och att kartlägga mekanismer och processer på molekylär- och cellnivå vid skador i nervsystemet.

Länkar

AnatomiProfessorTrauma