Demens - ett brett symtomspektrum av sjukdomar

Neurodegenerativa sjukdomar är ett samlingsbegrepp för en lång rad sjukdomar där nervsystemet successivt förtvinar. I begreppet ingår förutom Alzheimers och olika demenssjukdomar bland annat ALS, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Caroline Graff, professor i genetisk demensforskning vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, har sitt forskningsfokus riktat främst mot olika demenssjukdomar som Alzheimers och frontallobsdemens. Sjukdomar som sammanlagt omfattar cirka 150 000 personer i landet, varav merparten, cirka 100 000, har Alzheimers.

- Det är angeläget med nya genetiska rön kring dessa sjukdomar för att kunna ge kvalificerad rådgivning vad gäller ärftlighetsrisk och gentestning. Då skulle vi också aktivt kunna ge förebyggande råd till patienter med hög ärftlighet för demenssjukdomar, förklarar hon.

Genetiska faktorer

Livstidsrisken för att utveckla en demenssjukdom som Alzheimers är cirka tio procent där hög ålder är den starkaste riskfaktorn. Genetiska riskfaktorer bidrar också i hög utsträckning till sjukdomen och genom livsstilsförändringar kan vi sannolikt påverka den totala risken.

- Via befolkningsstudier kan vi lära vi oss mer om samspelet mellan arv och miljö. Fysisk, mental och social stimulans tycks ha en skyddande effekt mot Alzheimers. Dessutom är dans väldigt bra i detta sammanhang enligt epidemiologiska studier, säger Caroline Graff.

I vissa mycket ovanliga familjer orsakas sjukdomen av en nedärvd mutation. I pågående kliniska studier på dessa familjer hoppas forskargruppen kunna förstå naturalförloppet vid Alzheimers och utveckla biomarkörer för tidig diagnostik.

Inom en snar framtid hoppas man också kunna testa nya behandlingsmetoder. Eftersom de ärftliga formerna av Alzheimers är mycket ovanliga, genomförs dessa studier i nationella och internationella samarbeten.

Ett komplicerande faktum är att de neurodegenerativa sjukdomarna ofta har en blandad neuropatologi. Utöver de klassiska amyloida plack och neurofibrillära nystan som ses vid Alzheimers, har forskarna i studier på hjärnvävnad post mortem kunnat visa på även andra aggregerade proteiner som traditionellt kopplas till andra diagnoser.

Exempelvis kan aggregerat alfa-synuklein i hjärnans nervceller konstateras vid Alzheimers på motsvarande sätt som vid den demensform som många med Parkinsons sjukdom utvecklar.

- Det är därför viktigt att kombinera våra kliniska studier med neuropatologi och driva interdisciplinär forskning, säger Caroline Graff.

Ärftligheten bakom frontallobsdemens har under senare år visat sig högre än väntat. Bland annat har hennes grupp kunnat bekräfta att en muterad gen, C9orf72, på kromosom nio bidrar till nära 25 procent av all frontallobsdemens. Genens hela funktion är dock fortfarande okänd.

- Eftersom en betydande andel patienter med frontallobsdemens och ALS har den muterade C9orf72 genen, har vi nu fått ett viktigt verktyg för att förstå de bakomliggande sjukdomsmekanismerna, säger Caroline Graff.

De andra generna involverade vid pannlobsdemens, MAP-Tau och progranulin, är däremot inte lika vanliga. Gemensamt för mutationerna i progranulin och C9orf72 är att de leder till liknande sjukliga förändringar i nervsystemet, med TDP43 proteiner som aggregerar i nervcellerna.

- Vi vet ännu inte hur progranulin, C9orf72 och TDP43-proteinerna samspelar, men alla proteinerna är på något sätt involverade, även om det är för tidigt att säga vad som är hönan eller ägget.

Ett steg framåt och två bakåt

Hur länge dröjer det då innan man kan se resultatet av den forskning som bedrivs på området?

- När det handlar om Alzheimers är vi just nu inne i en svacka och det kan handla om tio till tjugo års hårt arbete. Men motgångar föder nya idéer och har redan resulterat i att forskningsfältet vid Alzheimers har breddats, vilket inger ökat hopp.

- Har vi tur kan vi däremot vänta ett genombrott vad gäller frontallobsdemens, bland annat i fråga om proteinet TDP43. Detta protein är ju också en markör för vissa former av Alzheimers, säger Caroline Graff.

I sitt kliniska arbete leder hon familjeutredningarna vid minnesmottagningen, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge, och träffar två familjer per vecka. Hon är sedan förra året chef för Hjärnbanken vid Karolinska Institutet, en biobank för human hjärnvävnad för forskning på hjärnans utveckling, åldrande och sjukdomar.

Text: Eva Cederquist. Publicerad i "Från Cell till samhälle" 2012

Om forskningsämnet

Caroline Graffs forskning syftar till att finna genetiska markörer för neurodegenerativa sjukdomar som demenssjukdomar, ALS och Parkinsons sjukdom. Det skulle öka kunskapen om individuella genetiska riskfaktorer för dessa sjukdomar, kunskap som på sikt skulle kunna omsättas kliniskt bland annat i form av genetisk respektive förebyggande rådgivning. Globalt är drygt 35 miljoner drabbade av demenssjukdom, där Alzheimers sjukdom är den vanligaste och antalet befaras öka trefaldigt fram till år 2050.

Länkar

DemensProfessor