Behandling av prostatacancer varierar

Valet av behandling vid prostatacancer styrs av olika faktorer som patientens ålder, vilket stadium tumören befinner sig i och hur aggressiv den är. Om tumören inte har spridit sig utanför prostata kan sjukdomen botas med hjälp av kirurgi eller strålbehandling.

Kirurgi

Vid kirurgi opereras hela prostatakörteln inklusive sädesblåsorna bort vid en operatioon kallad radikal prostatektomi. Det medför stor risk att drabbas av erektionsproblem. Över hälften av de opererade har erektionsproblem två år efter operation. Övergående urinläckage är mycket vanligt och cirka tio procent får bestående dagligt urinläckage.

Strålbehandling

Strålbehandling kan ges med två metoder, yttre eller inre strålning. Vid yttre strålbehandling ges stråldoser varje vardag i cirka två månader. Vid inre strålbehandling (brachyterapi) förs radioaktiva ämnen in i prostatan. De tas sedan bort eller får vara kvar. Ibland kan både inre och yttre strålning användas. Strålbehandling ger bestående biverkningar hos cirka tio procent, besvär från ändtarmen är vanligast. Urinläckage är sällsynt efter strålbehandling. Erektionsproblem är vanligt men uppkommer men inte lika ofta som efter operation.

Avstå från behandling

Ett alternativ till botande behandling när cancern inte har spridit sig är att tills vidare avstå från behandling. Så följs man upp med regelbundna kontroller. Om tumören ger symtom kan man ge behandling med hormonterapi. Denna strategi är vanlig hos äldre män som kanske har andra sjukdomar.

Aktiv monitorering

Ytterligare en strategi kallas aktiv monitorering. Den används när man är osäker på om tumören behöver behandlas. Då följer man tumörens utveckling upp till några år innan man bestämmer sig för att ge botande behandling eller ej.

Hormonbehandling

Prostatacancer är oftast beroende av det manliga könshormonet testosteron för att växa. Om cancern ger symtom och botande behandling inte är möjlig eller önskvärd ges normalt hormonbehandling för att minska testosteronets effekter. Tidigare var det vanligt att man opererade bort testiklarna (kastrering) för att strypa tillförseln av testosteron. Numera är det vanligare att man ger ett injektionsläkemedel som hämmar produktionen av testosteron genom att påverka hypofysen i hjärnan, så kallad medicinsk kastrering. En tredje form av hormonterapi är att minska effekterna av testosteron genom att ge läkemedel som kallas antiandrogener.

Cytostatika

Om hormonbehandlingen inte längre klarar att hålla cancern i schack är det vanligt att man ger cytostatika för att om möjligt bromsa tumörens utveckling. I senare sjukdomsskeden kan man också ge strålbehandling eller så kallad isotopbehandling för att lindra smärta från dottertumörer.

Källa: Cancerfonden, Läkemedelsverket, NEJM 20 mars, 2008.

Cancer och onkologiProstatacancer