Bara motion kan räcka långt

Motion är en viktig friskfaktor. Det visar många studier. Det gäller också för att förebygga typ 2-diabetes. Forskningsprojektet SMIDIG (Stavgång Mot Insulinresistens och Diabetes i Gustavsberg) är en ur flera aspekter intressant studie, ganska unik i sitt slag.

Bild på kvinna som promenerar med stavar. Studien, som engagerar flera forskargrupper vid Karolinska Institutet, är i motsats till de flesta tidigare undersökningar, en renodlad motionsstudie. Man har alltså inte gått in för att också försöka påverka deltagarnas kostvanor. Tanken är att ta fram en modell som fungerar i människors vardag.

– Vi vill kunna säga till patienten att så här mycket måste du satsa för att uppnå de här effekterna. Att bara hävda att det är bra med motion räcker inte. Det säger Tomas Fritz, distriktsläkare vid Gustavsbergs vårdcentral och en av forskarna bakom studien. Det gäller, säger han, att hitta en motionsform som de allra flesta tycker är helt okey, som kräver en rimlig insats och som går lätt att praktisera där man bor.

Hälften gick stavgång

I studien ingår tre grupper - personer med typ 2-diabetes, personer med nedsatt glukostolerans och friska kontroller. Hälften kvinnor, hälften män; alla i 60-årsåldern. Grupperna delades in så att hälften levde som vanligt medan hälften gick stavgång under sammanlagt fem timmar i veckan, uppdelat på fyra till tio tillfällen. Deltagarna rekryterades från det epidemiologiska projekt som Claes-Göran Östenson drivit och försöket pågick under fyra månader. Under tiden förde deltagarna motionsdagbok.

Bild på ett par som motionerar med stavar.Alla deltagare är ytterst väl karaktäriserade. De har både före och efter perioden genomgått konditionstest, man har mätt blodsocker, kroppsvikt, kroppsfett, midjemått, blodtryck, blodfetter med mera. Man har gjort avancerade ultraljudsundersökningar av hjärta och blodkärl för att studera eventuella förändringar där och från ett antal deltagare har tagits muskelbiopsier. Det innebär att en liten del vävnad från lårmuskeln avlägsnas och det görs för att kunna undersöka hur muskelcellerna påverkas av motion. Analys pågår och några resultat börjar komma.

– Alla tre grupperna har sänkt sitt BMI (body mass index) och minskat sitt midjemått. Också kroppsfettet har minskat. Typ 2-diabetikerna har förbättrat sina blodsockervärden, berättar Tomas Fritz.

Analys av celler och gener som kan ha betydelse vid diabetes

Muskelbiopsierna tas om hand av ett annat forskarlag på institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet. Man har sett att muskelceller från typ 2-diabetiker och från personer med nedsatt glukostolerans inte tar upp socker lika bra som friska men har ännu inte hunnit analysera om det skett någon förändring efter försöksperioden. En annan fråga som väntar på svar är om det skett någon förbättring av cellernas mitokondrier hos diabetikerna. Mitokondrierna spelar en viktig roll i cellernas energiomsättning och deras funktion är nedsatt hos patienter med typ 2-diabetes.

– Vi ska också analysera ett 50-tal olika gener som kan ha betydelse vid diabetes. Det är gener som reglerar glukos- och fettomsättning, påverkar mitokondriefunktion och gener som fungerar som transkriptionsfaktorer. Det innebär att de har en nyckelroll genom att bestämma vilka andra gener som ska aktiveras eller vara tysta, säger docent Anna Krook.

Hon berättar att forskning kring fettmetabolism hittills varit ganska begränsad. Hon vill nu se om de gener som är involverade blir mer aktiva vid träning och om det kan kopplas till kliniska förbättringar hos patienterna. En annan gen som Anna Krook och hennes medarbetare är särskilt intresserade av kallas DKGdelta och är viktig för insulinkänsligheten i muskelceller.

– Vi har i en pilotstudie sett att hos dem som svarar bra på motion genom ökad insulinkänslighet så är DKG-delta uppreglerad. Vi vill se om detta stämmer också i denna större studie, säger Anna Krook.

Text: Ann-Marie Dock. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 1 2009.

Diabetes