”Att bli överkörd blev min väg in i forskning”

This page in English

Gipset efter en trafikolycka hindrade Märit Halmin att jobba kliniskt och fick henne att börja forska. Nu lägger hon fram sin avhandling om blodtransfusioner i intensivvård.

Märit Halmin. Foto: Mattias Ahlm”Det fanns inte utrymme på gatan, men lastbilen försökte köra om ändå. Min cykel fick en knuff och jag föll. Jag hann se de dubbla hjulen och tänka att nu krossas jag, men bara vänsterarmen hamnade under. I ambulansen tänkte jag på vilka läkarjobb man kan ha med en arm amputerad. Så allvarliga var dock inte skadorna, och idag är jag i stort sett helt återställd. För att uttrycka det lite drastiskt: att bli överkörd av en lastbil dagen före julafton blev min väg in i forskningen. Med helgipsad arm kunde jag inte jobba på kliniken, och tanken på att gå sjukskriven hela våren var outhärdlig – jag är en rastlös person. Lösningen blev att dra igång ett forskningsprojekt. Som blivande anestesiläkare hade jag grubblat över en allvarlig komplikation vid blodtransfusion, och nu passade jag på att fördjupa mig. Syftet var mest att få något att sysselsätta mig med, men jag upptäckte att jag verkligen gillade det! Mitt arbete på intensiven är verkligen både krävande och stimulerande på många sätt, men sällan just analytiskt. Ett hjärtstopp analyserar man inte – det är pang på, kunna rutinerna, applicera dem omedelbart.

Namn: Märit Halmin.
Arbetar som: Narkosläkare vid Södersjukhuset och forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.
Andra engagemang: Läkare utan gränser (Afghanistan 2015, Jemen 2016), Läkaruppropet, podcasten Ronden.

I mars lägger jag fram min doktorsavhandling om blodtransfusioner. Den handlar bland annat om vilken fördelning mellan plasma och röda blodkroppar som är bäst vid omfattande transfusion samt om blodet blir sämre av att lagras. Min analys bygger på en miljon transfusioner och visar att blodets lagringstid inte påverkar patienternas överlevnad. På sikt hoppas jag kunna kombinera klinik och forskning. Det ger så mycket att göra båda.”

Berättat för Anders Nilsson, först publicerat i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 1, 2017.

Länkar