Aktivt och hälsosamt liv minskar risken

EU-kommissionen lanserade i juli 2009 flera förslag till åtgärder för att med gemensamma europeiska krafter förebygga, diagnostisera och behandla Alzheimers sjukdom. Forskningen vid Karolinska Institutet ligger i framkant både när det gäller diagnostik och hur sjukdomen kan förebyggas. Här bedrivs också intensiv forskning för att hitta botande läkemedel.

Bild på äldre kvinna med sjukvårdspersonalAlzheimers sjukdom beror till stor del på genetiska faktorer, men det går att minimera risken genom en aktiv och hälsosam livsstil. I framtiden hoppas forskarna kunna hitta sätt att erbjuda särskild förebyggande behandling för människor med förhöjd genetisk risk.

Varför vissa personer utvecklar Alzheimers sjukdom medan andra förblir friska är bara delvis känt, men klart är att generna har ett finger med i spelet. Den genomsnittliga risken i hela befolkningen att någon gång drabbas av Alzheimers sjukdom är 1 på 10. Men bland personer vars syskon, barn eller föräldrar har drabbats är risken ungefär dubbelt så stor.

Hittills har forskare identifierat en riskgen, APOE, som kraftigt påverkar risken för Alzheimers sjukdom. Människor som har en kopia av en viss variant av genen, kallad APOEε4, har 2-4 gånger förhöjd risk att insjukna någon gång i livet.

Enligt en vanlig beräkning förklarar denna genvariant cirka 20 procent av alla Alzheimersfall. Betydelsen av APOEε4 för individen ska dock inte överskattas. Forskarna räknar med att många andra okända gener spelar in, och faktorer i livsstilen och miljön är troligen minst lika viktiga.

– De flesta som bär på så kallade riskgener, där APOEε4 är ett exempel, kommer aldrig att få Alzheimers och de flesta som blir sjuka har inte riskgenen. Det går alltså inte att förutsäga om någon kommer att bli sjuk utifrån ett test, säger Caroline Graff, klinisk genetiker och professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.

Gentestning för APOEe4 är omdiskuterat och erbjuds idag av vissa laboratorier och kommersiella företag, men generellt sett inte inom den offentliga sjukvården. I sitt arbete som klinisk genetiker på geriatriska mottagningen vid Karolinska Universitetssjukhuset möter Caroline Graff ofta personer som undrar om de har förhöjd risk att drabbas av Alzheimers sjukdom. Hon anser att enbart testning för APOEε4 kan vara vilseledande och leda till onödig oro. Personer som oroar sig för sin egen risk att insjukna kan få sina frågor bättre besvarade genom ett genetiskt vägledningssamtal där hänsyn även tas till andra risk- och friskfaktorer.

– Om det gick att erbjuda någon sorts förebyggande behandling till dem med förhöjd risk så skulle det ju finnas en poäng även med APOE-testning. Det kanske kommer i framtiden men idag finns det inte, säger hon.

Det verkar vara så att det är extra noga hur man lever om man bär på sårbarhetsgenen.

Bild på Miia KivipeltoMiia Kivipelto, läkare och professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, tror att det i framtiden kommer att finnas starkare skäl för allmän testning av riskgener. I en rad uppmärksammade epidemiologiska studier har hon visat att livsstils- och hälsofaktorer i medelåldern är förknippat med högre risk för Alzheimers sjukdom senare i livet. Vissa av dem - fysisk inaktivitet, högt alkoholintag, rökning och högt intag av mättade fetter - tycks ha särskilt negativ inverkan på personer med APOEε4.

– Det behöver bekräftas i fler studier, men det verkar vara så att det är extra noga hur man lever om man bär på sårbarhetsgenen. Om det verkligen visar sig stämma så tror jag att det kommer bli svårt att motivera varför människor inte ska få veta om de bär på genvarianten, säger Miia Kivipelto.

Kunskapen är dock fortfarande dålig kring i vilken utsträckning det går att förebygga demens genom livsstilsförändringar överhuvudtaget. Miia Kivipelto hoppas att många frågetecken ska redas ut av en stor så kallad interventionsstudie, FINGER, som pågår nu. Ena halvan av studiegruppen får särskild hjälp med att leva i enlighet med den livsstil som i epidemiologiska studier har kopplats till lägre risk för Alzheimers. Andra halvan får standardvård. Alla studiedeltagare testas för APOEε4, vilket gör det möjligt att se om den genetiska risken för Alzheimers i ålderdomen kan påverkas av förändringar i livsstilen.

När det gäller så kallad familjär tidigt debuterade Alzheimers ser bilden annorlunda ut. Denna form av sjukdomen har en mycket starkare ärftlighet och finns i endast ett fåtal familjer. I en del fall är orsaken mutationer i någon av de kända generna, APP, PSEN1 eller PSEN2. Mutationen ärvs till hälften av familjemedlemmarna och de som bär på den kommer med 100 procents säkerhet att insjukna.

När Caroline Graff blir kontaktad av familjer med många drabbade kan hon erbjuda så kallad genetisk vägledning. Ett första steg är att systematiskt kartlägga sjukdomen i familjen. Ju fler som insjuknar och desto tidigare man insjuknar i släkten desto mer genetiskt är det.

– Många är helt säkra på att de kommer att insjukna och blir jätteförvånade när de får höra att det i själva verket är 50 procents risk.

I vissa fall blir det aktuellt att testa både sjuka och friska familjemedlemmar för de kända mutationerna. Ett negativt testresultat kan innebära stor lättnad. Ett positivt resultat kan få stora konsekvenser för hur man planerar sitt liv, exempelvis när det gäller att skaffa barn.

– Det är väldigt få som väljer att testa sig, och av dessa är det få där man hittar en mutation, säger Caroline Graff.

I sin forskning försöker Caroline Graff hitta nya gener som är inblandade i Alzheimers sjukdom. Genom stora befolkningsstudier söker hon efter fler riskgener som likt APOEe4 bidrar till den vanliga, sent debuterande, formen av sjukdomen. Hon utgår också från svårt drabbade familjer och söker efter nya mutationer som förklarar den starkt ärftliga, tidigt debuterande, formen.

– Vi lär oss väldigt mycket om sjukdomen genom generna. De tre hittills kända Alzheimergenerna har öppnat hela det fält som står i fokus i Alzheimerforskningen. Om vi kan hitta fler gener som kan orsaka sjukdomen kanske det visar sig att det finns helt andra mekanismer som vi inte kände till tidigare, säger Caroline Graff.

Text: Ola Danielsson. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 3, 2009.

PET-kamera för att diagnostisera Alzheimers?

Bild på Agneta NordbergAgneta Nordberg är professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle. Vi ställde fyra frågor till henne om tidig diagnostik med hjälp av PET-kamera.

Varför är det så viktigt att hitta personer med risk för Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede?
– Tidig upptäckt kommer i framtiden ge oss möjlighet att behandla tidigare. All forskning idag tyder på att sjukdomen pågått länge, kanske 15-20 år, innan den upptäcks. Mycket tyder också på att man måste minska bildningen av den giftiga beta-amyloiden i ett tidigt skede för att bromsa sjukdomen.

Hur kan PET användas?
– Med PET kan vi visualisera placken av beta-amyloid i hjärnan, något man tidigare enbart kunnat göra hos avlidna personer. Vi har kunnat se att beta-amyloid ansamlas i ett tidigt sjukdomsskede och vår forskning tyder på att förekomst av beta-amyloid kan vara ett sätt att tidigt skilja ut de patienter som senare med stor sannolikhet kommer att utveckla Alzheimers sjukdom från dem som enbart kommer att utveckla så kallad mild kognitiv svikt.

När kan PET användas i rutinsjukvård?
– Det är idag ganska dyrt att utföra en PET-undersökning men med introduktion av PET-utrusningar på många sjukhus kommer tillgängligheten att öka och kostnaden sannolikt att minska. Just nu har vi avslutat en jämförande studie vid 6 olika europeiska centra och resultaten visar att det är en tillförlitlig metod, som dock behöver utvärderas ytterligare. Undersökningar av amyloid med PET kommer sannolikt att införas relativt snart och då användas i kombination med mätning av biomarkörer i ryggmärgsvätska vid minnesutredningar.

Vem bör i så fall genomgå undersökningen?
– Personer med ökad risk för Alzheimer är en given grupp som kunde erbjudas detta men även personer med minnesstörningar som utreds för Alzheimers sjukdom.

Tidigt tecken på Alzheimers sjukdom

Förekomst av beta-amyloid i hjärnan är ett tidigt tecken på Alzheimers sjukdom. Bilden visar en patient med så kallad mild kognitiv svikt som kort därefter fick diagnosen Alzheimers sjukdom. Färgskalan anger mängden beta-amyloid, där rött visar den största mängden.

 

Text: Cecilia Odlind. Publicerad i Medicinsk Vetenskap nummer 3, 2009

DemensGenetikGeriatrikNeurobiologiVårdvetenskap