Vad gör en audionom?

Vad gör en audionom?

Audionomens yrke innebär en integrerad tillämpning av tekniska, beteendevetenskapliga och medicinska kunskaper inom hörselområdet. Arbetet innefattar i huvudsak utredning av hörseln genom hörselmätningar samt rehabilitering/habilitering av hörselskadade. Här ingår moment som behovsutredning, hjälpmedelsutprovning och utvärdering.

Audionomen har en betydande pedagogisk roll och bedriver undervisning såväl individuellt som i grupp.

Normal vänstertrumhinna.
Transparent trumhinna och mellanörestrukturer skymtar.
Normalställd vänstertrumhinna med plaströr i främre övre kvadranten och luft i mellanörat  

ABR

Auditory Brainstem Response, även kallat BRA (Brainstem Response Audiometry) är en hörselmätning som framför allt används inom tinnitus- och tumördiagnostik.

Här mäter man upp spänningspotentialer, eller de elektriska impulser som bildas i hörselnerven när man får lyssna på ljud.

Patienten får lyssna på ett starkt knattrande ljud och de elektriska impulserna mäts upp genom elektroder som är klistrade på fyra punkter på huden. Patienten behöver inte medverka under testet - sover patienten är det en fördel.

Denna mätning kan även användas på spädbarn.

Audiometri

Audionomen kan utföra en mängd mätningar som alla ingår i ett diagnostiskt testbatteri.

De olika mätningarna utförs i differentialdiagnostiskt syfte, vilket innebär att man vill ta reda på var någonstans i hörselsystemet hörselskadan är lokaliserad.

En hörselskada kan finnas på flera nivåer; perifert, d v s i ytteröra, mellanöra eller inneröra; eller centralt, d v s i hjärnstam eller hjärnbark (cortex).

Avtryck

Det är mycket viktigt att hörapparaten passar bra i örat för att den inte ska tjuta och för att den ska kännas bekväm och inte ömma.

För att uppnå bra passform gör man avtryck av örat före tillverkning. Oftast använder man en silikonmassa tillsammans med en härdare som härdar med hjälp av kroppsvärmen i örat när man sprutat in massan i hörselgången med hjälp av en speciell spruta.

För av hindra att massan kommer för långt in i hörselgången och för att skydda trumhinnan lägger man först in en s.k. pads eller hörselgångsinlägg.

 

Hörapparatsortiment

Det finns många typer av hörapparater, alltifrån små apparater som ligger dolda i hörselgången till lite större modeller som hänger bakom örat. Det finns för- och nackdelar med alla storlekar.

Man kan säga att mindre hörapparater syns mindre, men kan ge generellt mindre förstärkning och är mer känsliga för t ex fukt.

Större hörapparater syns mer, men kan ge mer förstärkning och har fler funktioner, t ex olika lyssningsprogram för olika ljudmiljöer.

Insättning av hörapparater

Hörselgången är inte rak som man kan tro, utan krokig. Hur krokig den är skiljer sig från person till person.

Örat är lika individuellt som ett fingeravtryck och används också som identifikation och ska finnas med på moderna passfoton.

Då en hörapparat ska sättas på plats måste man göra en skruvande rörelse så att den sitter behagligt på plats.

Insättningsförstärkningsmätning

Denna mätning görs för att säkerställa att hörapparaten förstärker och fungerar som den ska. Man för in en probslang i hörselgången, den ska ligga ca 5 mm från trumhinnan. Man presenterar sedan ett slags brusljud som är standardiserat, men som ska likna talfrekvenserna. Därefter mäter man ljudtrycket vid denna punkt utan och med hörapparat.

Kommunikation

God kommunikation mellan audionom och patient är en förutsättning för att hörselrehabiliteringen skall bli så fruktbar som möjligt.

I samtalet får audionomen information om patientens livssituation och vilka behov och krav han/hon har på ett bättre hörande.

Audionomen har till stor del individuella samtal och höga krav ställs på förmågan att lyssna och att föra samtalet på ett smidigt sätt. Det inledande besöket, nybesöket, mynnar ut i en rehabiliteringsplan där mål för hörselrehabiliteringen ställs upp. Rehabiliteringen kan vara av teknisk, medicinsk, pedagogisk, psykologisk eller psykosocial art.

OAE BB

På många sjukhus mäts idag hörseln på nyfödda när de endast är två dagar gamla. Det görs genom att en sond sätts in i barnets öra. Sonden sänder ut ett ljud som sätter hårcellerna (känselcellerna) i innerörat i rörelse. Det är i hårcellerna den elektriska impulsen startar. När hårcellerna rör sig låter de lite. Detta svaga ljud kan man fånga upp med en mycket känslig liten mikrofon. Kan man fånga upp det här svaga ljudet vet man att hårcellerna fungerar och att innerörat är intakt.

Hörseln är mycket viktig för att små barn ska kunna tillägna sig talat språk på ett normalt sätt.

Forskning har visat att tidig hörapparatanpassning (före sex månaders ålder) på barn med hörselnedsättning kan göra att språk utvecklas på ett normalt sätt.

Otoskopering

Det är viktigt att kunna se om en patients hörselgång och trumhinnan är normala. Vaxproppar är vanliga och gör förstås att man kan höra sämre. Perforation (hål) i trumhinnan ger också hörselnedsättning. Svullnad, eksem eller klåda i hörselgången kan göra att en hörapparat kan kännas obekväm.

Otoskopet består av en liten lampa och ett inbyggt förstoringsglas som gör att man ser hörselgångsväggar och trumhinna tydligt.

Pedagogisk roll

Audionomen har en betydande pedagogisk roll i individuella kontakter men också i gruppsammanhang.

Kursen ger deltagarna tillfälle att utbyta erfarenheter.

Audionomen ger olika typer av kurser för hörselskadade och deras anhöriga.

En del kurser syftar till att ge inledande allmän information om vad hörselvården erbjuder och andra till att följa upp hur anpassningen till hörapparaten fungerat. Andra kurser kan vara av mer tematisk karaktär som exempelvis tinnituskurser.

Stora krav ställs på flexibilitet och smidighet i samspelet med gruppen.

Programmering av hörapparater

I moderna hörapparater ställer man in förstärkningen via programmeringsmjukvara i en PC.

Man lägger in den enskilda patientens hörselkurva och får sedan ett förslag på hur förstärkningen kan se ut.

Därefter måste man vara lyhörd för hur patienten upplever olika ljud i omgivningen så att inställningen kan finjusteras.

 

Hur blir man audionom?

Audionomer berättar

Varför blev jag audionom?


Lars Tovoté, audionom

Hörselkliniken, M&M Hörsel

Bakgrund
Jag har ägnat hela mitt yrkesliv åt arbete inom vården och då som sjukv.bitr. och underskötare. Arbetade som detta i nästan 25 år. I början på 90-talet blev det plötsligt "onödigt" med undersköterskor och sjukvårdsbiträden. Jag tyckte då att det var dags att utbilda mig mer och därmed få ett mer självständigt arbete och med eget behandlingsansvar.

Komvux
Innan jag kom in på audionomutbildningen var jag tvungen att komplettera mina betyg och pluggade därför i två år på Komvux. Jag var från början inte säker på vad som skulle bli min framtida yrkesutövning. Jag hade min tjänst kvar på fysioterapiavdelningen där jag arbetat som sjukgymnast biträde men tyckte väl inte att det var alldeles självklart att jag ville arbeta som sjukgymnast. Tillsammans med yrkesvägledaren på Komvux hittade jag audionomutbildningen och kunde pricka in punkt efter punkt när jag såg utbildningsuppläggningen, punkter som utgjorde mina grundläggande intressen. Jag har alltid varit teknikintresserad och kunde på detta sätt kombinera mitt teknikintresse med mitt intresse för människor samt all min vård erfarenhet till en kombination som känns väldigt stimulerande. På Komvux pluggade jag också en hel del datateknik som därför har blivit mitt andra kompetensområde vilket jag idag kombinerar i min tjänstgöring.

Att arbeta som audionom
Som framgår av ovanstående bakgrund så har jag härmed hittat ett yrkesområde som kan beskrivas som "så himla rätt" för mig! Jag har lyckats kombinera mina intressen i ett oerhört stimulerande arbete där ingen dag är den andra lik eftersom jag alltid möter nya människor. Dagligen får jag arbeta med den spännande utmaningen att överföra den avancerade tekniken i en hörapparat till praktiskt handhavande och förståelse för vårt hörselsystem och vad det innebär med den omställning det medför att bli hörapparatbärare.
Jag skulle även gärna se fler män inom detta yrke, jag tror det är väldigt bra för själva rehabiliteringen att finns både män och kvinnor inom detta yrke och sunt för arbetsplatserna med jämnare könsfördelning.

Hälsningar:
Lars Tovoté


Petra Herrlin, audionom/universitetsadjunkt

Karolinska Univ. sjukhus, Huddinge/, Karolinska Institutet

Jag heter Petra Herrlin och tog audionomexamen på höstterminen 2000.

Direkt efter examen började jag arbeta heltid på hörselkliniken på Huddinge universitetssjukhus, men efter några månader blev jag erbjuden jobbet som lärare. Nu arbetar jag på audionomutbildningen, men en dag i veckan jobbar jag fortfarande på kliniken. Mitt arbete är mycket flexibelt och omväxlande då man ställs inför olika utmaningar varje dag.

Framför allt arbetar jag med kursplanering och undervisning. Tillsammans med den övriga kursledningen bestämmer jag hur kurser ska läggas upp, hur schemat ska se ut, vilka föreläsare som ska delta och hur studenterna ska examineras. Jag undervisar också i kurser som ligger inom mitt eget kompetensområde, audiologi. Som lärare har man också mycket kontakt med den kliniska verksamheten eftersom våra studenter går ut på praktik i perioder under flera terminer. När man undervisar är det också viktigt att hela tiden vidareutbilda sig - jag skriver just nu magisteruppsats som beräknas vara klar våren 2004. Jag har också deltagit i ett antal kurser i pedagogik så att jag kan utveckla mitt sätt att undervisa. Det som är roligast med mitt jobb är när man ser att studenter utvecklas att bli bra kliniker. Jag har lyckats i mitt jobb om våra studenter fortsätter att vara frågvisa, nyfikna och kritiska
till allt de hör och läser!!

/Petra


Åsa Skjönsberg

Centrum för hörsel och kommunikationsforskning, Karolinska Institutet

Mitt namn är Åsa Skjönsberg, jag har gått audionomutbildningen vid Karolinska Institutet och jag tog examen höstterminen 2000. Sedan dess är jag verksam som doktorand vid Centrum för hörsel och kommunikationsforskning på Karolinska Institutet. På CFH finns ca 25 personer från hela världen som till mestadels arbetar med olika slags grundforskning med fokus på innerörat. I mitt avhandlingsarbete tittar jag på hur ärfliga hörselskador förhåller sig till olika stressfaktorer, som till exempel bullertrauma. Studierna genomförs på en marsvinsstam som har en ärflig hörselskada. Till exempel gör jag olika elektrofysiologiska mätningar, före och efter bullerexponering, för att kunna dra slutsater om dessa marsvins benägenhet för bullerskador.

Att forska är mycket roligt och stimulerande och man kan väl säga att det är en ny väg att gå för audionomer som yrkesgrupp. Ännu så länge är det ett fåtal audionomer som disputerat och min egen disputation är planerad till årskiftet 2004/2005.

/Åsa


Renata Bogo, Barnaudionom

Hörselkliniken, Karolinska Univ. sjukhus, Huddinge

Jag heter Renata Bogo och har studerat vid Karolinska Institutet till audionom. Efter kandidatexamen våren 1999 har jag arbetat på Södersjukhusets hörselklinik, mest med vuxenrehabilitering och diagnostisering.

Sedan maj månad år 2002 valde jag att arbeta som barnaudionom vid Huddinge Universitetssjukhus.
Det är en hel del moment som kommit till som t ex: OAE, spädbarnsscreening på BB. Det är ett antal barn som måste följas upp med ABR (hjärnstamsaudiometri) efter ett positivt OAE svar.

Det förekommer barn som har svårt att medverka vid ett hörseltest, då samordnar hörselkliniken och öron-näsa-halsoperation en tid där barnet sövs ner och då kan jag göra ABR i narkos.

Som barnaudionom träffar jag utvecklingsstörda och multihandikappade barn och testar deras hörsel i vårt barnvänlig mätrum. Vid besöket har jag en specialpedagog till hjälp som känner barnen väl. Jag tillpassar hörapparater för skolbarn mellan 6 och 19 år gamla men hjälper till att göra avtryck för insatser även för mycket mindre barn som kan vara bara ett par månader gamla. Man utvecklar sig hela tiden och vi får träffa andra audionomer med samma intresse. Sådana forum anordnas av hörapparatfirmor.

Det är en spännande utmaning att träffa barn. Alla barn är olika på sitt sätt och man är tvungen att försöka se saker med barnens ögon. Det är en härlig känsla att veta att man hjälper ett barn så tidigt som möjligt att kunna medverka till barnets tal- och språkutveckling.


Pär Landeklint, Produktinformatör

Sennheiser

Varför jag valde audionomutbildningen var en ren slump. Variationen i utbildningen, man läser ju allt från teknik till psykologi och man varvar teorin med praktik, gjorde att jag fastnade direkt.

Efter utbildningen, våren -99, började jag att arbeta som produktinformatör på Sennheiser AB. Att arbeta som produktinformatör är ett otroligt varierande jobb som mestadels går ut på att besöka hörcentraler och visa nya produkter, både hörseltekniska och hörapparater, samt utbilda audionomer i hur man programmerar våra hörapparater. Man deltar också ofta på utställningar, ordnar utbildningar och arbetar med marknadsföring. Som produktinformatör är den ena dagen aldrig den andra lik.