Kan jollerkoll hitta barn med talsvårigheter?

Kan en snabb och lätt kontroll av alla barns joller vid tio månader hitta barn med risk för talsvårigheter?

– De allra flesta normalhörande barn har ett typiskt joller med stavelser och ljudande i tiomånadersåldern, säger professor Anette Lohmander. Har inte barnet det vid tio månaders ålder, kan det vara en indikator på kommande svårigheter. Eftersom det är viktigt att hitta dessa barn tidigt, har vi föreslagit en Jollerkoll på alla barn.

Joller förstadium till tal

Spädbarn kommunicerar med sin omgivning bl.a. genom joller. Det är en förutsättning för och ett förstadium till tal. Genom jollret utvecklar barnet de nödvändiga motoriska färdigheterna för tal.

En tydlig typisk egenskap i barns joller är att det består av konsonantljud, varvade med vokaler i stavelser, till exempel ”dä” och ”da-da”, men också ”ba”, ”ba-ba” och ”ma-ma-ma”. Barn ska ha stavelsejoller vid senast 10 månaders ålder.

En missbildning i munnen, som gomspalt, begränsar utförandet av stavelsejoller. Barn som inte hör eller hör dåligt får ingen eller otillräcklig återkoppling på sitt ljudande. Neurologisk utvecklingsförsening begränsar jollerutvecklingen.

Joller och tidigt tal är en viktig milstolpe för den fortsatta utvecklingen av tal och språk. Anette Lohmander och hennes grupp forskar på joller och har följt barn, med och utan kända medicinska diagnoser, från tio månaders ålder, och spelat in och analyserat deras joller och tidiga talproduktion.

Brist på stavelsejoller

Barn som inte jollrar i stavelser kan få svårigheter med tal- och språkutvecklingen längre fram. En del av dem får försenad tal- och språkutveckling med sen taldebut och man har funnit samband med mindre expressivt ordförråd och färre konsonanter vid ungefär 2,5-3 års ålder jämfört med dem som hade stavelsejoller. Ordförråd och uppsättning konsonanter är i sin tur betydelsefulla för utveckling av senare språkliga förmågor.

Barn med gomspalt och barn med hörselnedsättning har ofta färre konsonanter i sitt joller. Det kan också leda till ett mindre ordförråd och en mindre uppsättning konsonanter och uttal vid 2,5-3 års ålder jämfört med barn utan dessa problem. Det finns mycket lite forskning om utveckling av joller och tidigt tal hos barn med andra funktionshinder, till exempel cerebral pares eller autism.

Möjligheten att identifiera de barn som inte har typiskt joller är av stor vikt för fortsatt uppföljning och eventuell intervention. Vuxna är säkra på att känna igen stavelsejoller – det låter som om barnet börjar prata.

Jollerkoll på alla vid tio månader?

Forskarna utvärderar för närvarande effektiviteten i en jollerscreening i två steg. Projektet genomförs i samverkan mellan enheterna för logopedi vid Karolinska Institutet och Göteborgs universitet och Barnhälsovården inom SLL respektive Göteborg och Södra Bohuslän.

Det första steget – jollerkoll - kan göras i samband med tio-månaderskontrollen på BVC. BVC-sköterskan frågar vårdnadshavaren hur barnet låter, och ber eventuellt om exempel.

Om barnet inte verkar ha stavelsejoller, eller vid tveksamhet, genomförs steg två i screeningen - jollerobservation. Den görs av logoped som observerar barnet och skulle underlättas av tillgång till logoped på BVC.

För att bli aktuellt måste jollerkoll först utvärderas och visa att det är en effektiv metod för att identifiera de barn som också identifieras med svårigheter vid 2,5-3 års ålder.

Denna tidiga jollerscreening kan i så fall komma att komplettera den screening som redan idag görs från 2,5 års ålder och skulle kunna ge möjlighet till tidig intervention. Förslag på insatser för att optimera den språkliga och kommunikativa utvecklingen tas fram av logoped.

Forskning behövs

Uppföljande kartläggning av tal- och språkutvecklingen, inklusive läsinlärningen under förskole- och skolålder, behövs för att få ökad kunskap om samband mellan tidiga brister och senare svårigheter. Kunskapen behövs också för att ta fram rekommendation för eventuellt fortlöpande insatser för att stödja utvecklingen av tal och språk, och optimera förutsättningarna för utbildning och delaktighet i samhället.

Betydelsen av tidig identifiering bör kartläggas i forskningsstudier liksom utveckling och utvärdering av intervention i olika faser av utvecklingen. För detta behövs forskningsmedel.

Logopedi