Jubileumssymposium

Logopedutbildningens 50-årsjubileum

Kära kolleger och vänner

Tack för att ni var med och firade logopedutbildningens 50-årsjubileum den 14 juni 2014!

Nedan återfinns programmet med tillhörande sammanfattningar (abstracts) och handouts från det vetenskapliga jubileumssymposiet.

Symposiets huvudtalare, professor Christine Dollaghan, talade om ”Evidence-based practice in speech and language pathology: How far have we come and how much farther do we need to go?

Efterföljande presentationer innehöll epidemiologiska uppgifter och överblick av bredden inom logopedins olika områden, information om tillförlitlighet vid bedömning och intervention och hur denna kan bli bättre, samt betydelse och nytta av vår verksamhet för individ och samhälle.

Utbildning

Paneldiskussionerna introducerades av professor Jan Liliemark från SBU och berörde bl a följande problem:

  • Befolkningspyramiden – vi kommer ha många fler äldre i vårt samhälle med de sjukdomar som hör åldrandet till
  • Befintlig kunskap används inte i verksamheten
  • Kunskap saknas
  • Värdebaserad vård - begrepp och metoder behöver inkluderas i logopedisk bedömning
  • Verksamheten är otillräcklig, dvs lider brist på resurser/personer varför patienter, brukare, elever inte får tillgång till befintlig kunskap/kompetens
  • Samhället tar inte hänsyn till den viktiga aspekten av livskvalitet: att kunna kommunicera och interagera - en rättighet och avsaknaden ett demokratiproblem!

Vi hoppas att symposiet ger näring i fortsatta diskussioner och aktiviteter lokalt och nationellt och leder till att tillförlitlig logopedisk prevention, intervention och bedömning används och tillgodoser alla personers rätt att kommunicera.

Jubileumskommittén
Enheten för logopedi
Karolinska Institutet

Program

09.00-10.00 Registrering, kaffe
10.00-10.15 Symposiet öppnas
Professor Kerstin Tham, prorektor vid Karolinska Institutet
10.15-11.30 Huvudföredrag
Professor Christine Dollaghan, University of Texas at Dallas, USA
11.30-12.00 Diskussion
12.00-13.00 Lunch
13.00-14.00 State-of-the-art-presentationer om språk-, tal-, röst- och sväljningsstörningar hos vuxna
Medverkande:
Med dr Ellika Schalling, Karolinska Institutet
Docent Per Östberg, Karolinska Institutet
Med dr Margareta Bülow, Lunds universitet
Docent Maria Södersten, Karolinska Institutet
14.00-14.45 Paneldiskussion som inleds av professor Jan Liliemark, Statens beredning för medicinsk utvärdering
Medverkande:
Verkamhetschef Elisabet Lundström, Karolinska universitetssjukhuset samt föreläsarna ovan
14.45-15.15 Kaffe
15.15-16.00 State-of-the-art-presentationer om språk- och talstörningar samt läs- och skrivsvårigheter hos barn och ungdomar
Medverkande:
Professor Birgitta Sahlén, Lunds universitet
Med dr Eva-Kristina Salameh, Lunds universitet
Professor Anette Lohmander, Karolinska Institutet
16.00-16.45 Paneldiskussion
Medverkande:
Enhetschef Birgitta Rosén, Linköpings universitetssjukhus
Docent Christina Persson, Sahlgrenska akademin vid
Göteborgs universitet samt föreläsarna ovan
16.45-17.00 Avslutning
Moderator: Sara Gunnarsdotter, frilansjournalist

Abstract inkl. handouts

Klicka på namnet för att se presentationen

Christine DollaghanChristine Dollaghan

Professor at University of Texas at Dallas

Evidence-based practice in speech and language pathology: How far have we come and how much farther do we need to go?

Abstract:
Human beings live in an enormous web of communicative interactions, and communication disorders – serious problems in expressing or understanding ideas – prevent 10-15% of people from participating fully in the human experience. Great strides have been taken toward preventing and treating communication disorders in the 50 years since the discipline of speech-language pathology was established in Sweden, but the journey is still underway. In this talk we will consider how the upsurge in high-quality evidence during recent years has dramatically changed some long-standing beliefs about communication disorders, and dramatically clarified the crucial questions that remain.

Chris Dollaghan är professor vid University of Texas i Dallas och studerar teoretiska och praktiska frågor relaterade till kommunikationsstörningar. Hennes forskningsområde omfattar tal- och språkstörningar hos barn, diagnosmetoders validitet och diagnostiska kategoriers underliggande strukturer. En rad av hennes publikationer, inklusive The Handbook for Evidence-Based Practice in Communication Disorders (2007) har fokuserat på evidens bakom kliniska beslut, dess källor och kvalitet. Chris Dollaghan är medlem i American Speech-Language-Hearing Association (ASHA) och fick organisationens hedersutmärkelse 2012. Hon har varit ordförande i ASHAs kommitté för forskning och vetenskapliga frågor (2001-2004), styrgruppen för evidensbaserad praktik (2005-2007) samt ASHAs vetenskapliga råd (2007-2012). Hon har också varit biträdande redaktör för tidskriften Journal of Speech, Language, Hearing Research och medlem i kommittén för ” Behavioral and Biobehavioral Processes” i amerikanska National Institutes of Health.

 

Ellika Schalling

Ellika Schalling 

leg logoped, universitetslektor

Talstörningar hos vuxna – vad har gjorts hittills och vad behöver göras nu?

Minst 150 000 vuxna personer i Sverige lever med en talstörning. Orsaken till talstörningen kan vara medfödd eller ha uppstått tidigt i livet som t ex vid stamning eller vid CP-skada och finnas kvar i vuxen ålder. Talstörningar kan också uppstå senare i livet som vid exempelvis stroke eller progredierande neurologisk sjukdom, vid traumatiska hjärnskador eller uppstå som följd av kirurgi och strålning i huvud/halsregionen vid cancer. Tidig forskning inom området har framför allt bestått av deskriptiva studier medan det på senare år också tillkommit fler interventionsstudier. Det finns visst stöd för positiva effekter av en del behandlingsmetoder, t ex förändringar av talhastighet och behandling med fokus på ökad röststyrka, men många studier är baserade på få deltagare och saknar ibland experimentell kontroll. På senare år har också intresset ökat för att studera hur det är att leva med talstörningar och hur kommunikativ delaktighet och livskvalitet påverkas. I Sverige finns ett fåtal valida metoder för att bedöma olika aspekter av funktion och instrument för självskattning av kommunikativ delaktighet är under utveckling. 

Alla som drabbas av neurologisk skada eller sjukdom bör bli bedömda av en logoped. Trots att logopedi nu funnits 50 år i Sverige är detta ännu inte alltid fallet. Nationell samordning kring standardiserade bedömningsmetoder t ex vid neurologisk skada eller sjukdom måste ske för att logopediska insatser ska efterfrågas som en självklar del av vården, men också för att kunna utgöra underlag för forskning och utveckling. Behovet av interventionsstudier är också stort och för detta behövs finansiering av forskning!

Per Östberg

Per Östberg 

leg logoped, docent

Språkstörningar hos vuxna

Att kunna ett språk är väsentligt för vuxnas arbetsförmåga, sociala nätverk och kulturella delaktighet. Den språkliga förmågan – att uttrycka sig verbalt, förstå tal och läsa och skriva – är beroende av hjärnans funktioner. Neurologiska sjukdomar ger ofta språkstörningar (afasi). En vanlig orsak är stroke, som drabbar 30 000 personer i Sverige varje år. Av dessa får minst en tredjedel afasi i det tidiga skedet och många får kvarstående symptom. En betydande del är i yrkesverksam ålder. Demenssjukdomar som Alzheimers påverkar både minnet och den språkliga förmågan; 69 000 personer insjuknar varje år. Befintliga test mäter tillförlitligt den språkliga uttrycksförmågan och förståelsen hos personer med afasi. Preliminära data tyder på att intensiv behandling och språkträning kombinerad med läkemedel kan ge bättre resultat än ”vanlig” afasibehandling efter stroke. Eftersom språklig kommunikation sker gemensamt med andra, bör behandlingen även involvera dem som personen med afasi oftast kommunicerar med. Ett exempel är s.k. kommunikationspartnerträning.

Ett fält som utvecklas snabbt är alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). AKK innebär att olika hjälpmedel, t.ex. elektroniska, anpassas för att personer med språkstörningar ska kunna kommunicera i olika situationer, uttrycka sin vilja och vara delaktiga i beslut rör dem. Kan personer i kommunal vård och omsorg få del av dessa insatser? Höjer åtgärderna livskvaliteten för personer med språkstörningar och deras närmaste?

 

Margareta Bülow 

leg logoped, med dr

DYSFAGI – mångfacetterad problematik med stort resurs- och kunskapsbehov

Sväljningssvårigheter kan vara akuta eller kroniska och drabba mun, svalg eller matstrupe och kan i svåra fall vara livshotande. Bland äldre hemmaboende individer kan mellan 11 - 14% ha dysfagisymptom och på svenska sjukhem kan förekomsten vara mellan 76,5 – 87,5%. Många äldre blir aldrig blir utredda för sina sväljningsproblem. Olika sjukdomstillstånd kan ge dysfagi. Vid Parkinsons sjukdom har ca 50 % av dysfagi och vid stroke mellan 27 - 50 %.

Dysfagiomhändertagande innefattar både klinisk och instrumentell utredning. Logopeder fyller en viktig funktion vid omhändertagande av orofaryngeal dysfagi. Ett multidisciplinärt teamarbete är nödvändigt. Som exempel kan nämnas terapeutisk sväljningsröntgen vilken genomförs i samverkan mellan logoped och radiolog. Kunskapsbrist inom sjukvården gör att dysfagi inte uppmärksammas. Dysfagiutbildning saknas inom många vårdutbildningar. Nyutexaminerade logopeder har ofta otillräcklig kunskap i dysfagiomhändertagande.

Dysfagiforskning har visat att det är kostnadseffektivt för sjukvården att utreda och behandla sväljningsproblem. Vårdtider kan kortas och den drabbade patienten får en bättre livskvalitet.

Logopedisk dysfagiforskning behöver uppmuntras och prioriteras. Det råder brist på dysfagi-doktorander. Runt om i världen bedrivs en omfattande dysfagiforskning där logopeder ofta är tongivande.

Utmaningar - forsknings- och utvecklingsprojekt:

  • Sväljningsterapiers påverkan på sväljningsfysiologin
  • Psykogen dysfagi
  • Dysfagi och nutrition
Maria Södersten

Maria Södersten 

leg logoped, docent

Röststörningar – vilka utmaningar står röstlogopedin inför?

Cirka 30 procent av den arbetande befolkningen uppskattas ha ett arbete där rösten är det viktigaste arbetsredskapet, varför en fungerande röst är nödvändig för arbetets utförande. En röststörning leder till begränsningar i en persons liv med minskade möjligheter att vara delaktig i kommunikativa sammanhang på arbete och fritid, vilket resulterar i nedsatt livskvalitet för individen och kostnader för samhället. Röststörningar har ofta komplexa orsaker och det finns många olika diagnoser som kräver olika behandlingsinsatser.

Forskningen inom området röststörningar har främst varit inriktad på att beskriva tillstånden, utveckla metoder för bedömning av struktur och funktion samt att kartlägga riskfaktorer i omgivningen och hos individen. Viss evidens finns vad gäller särskilda behandlingsmetoders/teknikers effekt på röstfunktionen såsom Accentmetoden, Resonansterapi, ”Vocal Function Excercises” och ”Lee Silverman Voice Treatment”. En systematisk genomgång av sex randomiserade kontrollerade behandlingsstudier visar att en kombination av indirekt och direkt röstterapi ger bäst effekt vid behandling av funktionella röststörningar. De flesta behandlingsstudier är dock av vetenskapligt relativt låg kvalitet på grund av små grupper, avsaknad av kontrollgrupp och att olika utfallsmått använts vilket försvårar jämförelser mellan studier. Utmaningar i framtiden är att utveckla behandlingsprogrammen för olika röststörningar och genomföra fler randomiserade kontrollerade behandlingsstudier.

Det är viktigt att vi arbetar för att nå konsensus nationellt kring vilka metoder och utfallsmått som ska användas i kliniken vid perceptuell bedömning, akustisk analys och för att fånga patientens egen uppfattning. Vi behöver utbilda arbetsgivare och personer inom företagshälsovård om röstergonomi och förebyggande rösthälsovård samt sprida kunskap i samhället om röstens betydelse.

 

Birgitta Sahlén 

leg logoped, professor

Dags att enas!
Kan ett folkhälsoperspektiv på logopedisk prevention och intervention vid språkstörning hos barn stärka våra insatser och genomslagskraft?

Språkstörning innebär att ett barn inte utvecklar språk som förväntat jämfört med jämnåriga barn. Språkstörning kan förekomma som enda problem men förekommer ofta hos barn med andra funktionsnedsättningar. Den påverkar ofta barnets möjlighet till delaktighet och aktivitet i dagliga livet. Språkstörningens fluktuerande och kontextberoende karaktär måste förtydligas i en definition.

För professionell identitet och kommunikation inom kåren och med andra aktörer är det dags att enas beträffande definition, bedömning och intervention. En folkhälsomodell kan bidra till ökad samverkan och koherens mellan forskare och praktiker och till att logopediska insatser bättre kommuniceras och implementeras på tre nivåer. På universell nivå bör exempelvis en nationell standard för tidig bedömning och intervention i barnhälsovård skapas.

Ny kunskap om betydelsen av icke-verbala signaler i språkbedömning, kliniska markörer och ärftlighet bör få tydligt inflytande på rutiner. För identifierade riskgrupper bör kunskap om skyddande faktorer tex stödjande familje- och skolkontexter och förbättrad ljudmiljö i skolan, implementeras. På specialistnivå kan, i högre grad än idag, evidensbaserade läs- och skrivinlärningsmetoder implementeras i specialklasser för barn med språkliga och kommunikativa problem. Samarbete mellan praktiker i vård och skola och nationella och internationella forskargrupper inom redan uppbyggda tvärdisciplinära forskarmiljöer garanterar större genomslagskraft för logopedin.

 

Eva-Kristina Salameh 

leg logoped, med dr

Läs- och skrivsvårigheter hos en- och flerspråkiga barn

Läs- och skrivsvårigheter är ett vitt begrepp som kan bero på olika faktorer som undervisningsmetoden eller en sen språklig utveckling. Man räknar med att en elev per klass har diagnosen specifika läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Det finns bedömningsmaterial på svenska och hjälpmedel att tillgå.

Teamarbete mellan pedagog, logoped och psykolog ger både eleven och skolan bättre förutsättningar att arbeta med läsinlärningen. Förutsättningen är dock att eleven blir uppmärksammad och därmed får tillgång till detta, något som tyvärr inte alltid sker i den svenska skolan.

För flerspråkiga elever är förutsättningarna annorlunda. De förväntas lära sig läsa på ett språk de inte alltid behärskar helt. De har ofta en mycket komplex språklig situation med många språk och brist på kompetenta andraspråktalare utanför skolan.

Ljudenlig stavning som i svenska underlättar avkodningen vid läsning. I andra språk kan faktorer som förståelse av grammatisk komplexitet vara mer avgörande för läsförståelsen, vilket gör att problemen kan skilja sig mellan elevens språk. Vi bedömning av flerspråkiga elever måste man vara medveten om den språkliga bakgrunden, så att den eleven inte får bära de problem som orsakats av yttre faktorer som en komplex språklig miljö. Man måste också undvika underdiagnostik som oftast orsakas av att problem med läsning ses som orsakade av flerspråkighet. Det finns också risk för överdiagnostik om elevens läs- och skrivförmåga bara bedöms på svenska.

Anette Lohmander

Anette Lohmander 

leg logoped, professor

Talstörning är vanligt hos barn – att kontrollera joller och tidig artikulation möjliggör tidig identifiering av barn med risk för senare svårigheter

Talstörningar yttrar sig som avvikande uttal, nasalt tal, svårighet att smidigt binda ihop talljuden eller att samordna andningen med rösten och är relaterade till t ex cerebral pares, läpp-käk-gomspalt, hörselnedsättning eller har oklar genes. Grava talstörningar kan leda till svårigheter att göra sig förstådd.

Talstörningar är ett mycket vanligt problem. Ett gravt avvikande uttal drabbar cirka 10 000 svenska barn i åldrarna 3 till 5 år, störningar i talflytet (stamning) cirka 17 000 barn samt som lättare uttalsavvikelser 80 000 barn i samma åldrar. Men hur svårigheterna utvecklas och påverkar barnets tal, språk och interaktion liksom effekten av olika typer av behandlingsinsatser är dåligt känt och ofullständigt undersökt.

Avvikelserna kan, i de flesta fall, bedömas med god tillförlitlighet. Det gäller även tidig observation av joller för att identifiera barn med risk för sen eller avvikande talutveckling. Genom jollret utvecklar barnet de nödvändiga motoriska färdigheterna för vuxenlikt tal. De ljud som barn använder i joller stämmer i hög grad med de språkljud de senare använder i de tidiga orden. Tidig jollerkontroll på BVC och uppföljning av logoped ger ökad kunskap om samband mellan tidiga brister och senare svårigheter. För identifierade riskgrupper kan kunskapen implementeras i information och rådgivning, involvera vårdnadshavare och personal inom vård och skola och effekter av intervention studeras. Vi föreslår tidig jollerkontroll på BVC, logopeder i primärvården och forskningsanslag för uppföljning och utvärdering av interaktion.

 

Jan Liliemark 

Jubileumssymposiet anordnades med stöd från
Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Styrelsen för forskning och Styrelsen för utbildning vid Karolinska Institutet
Logopedkliniken vid Karolinska universitetssjukhuset
Svenska logopedförbundet.

Logopedi